Kulturell i Longyearbyen

"gatena har icke navn, men nummer i Longyearbyen: -Voksne men bygger icke hus i gater de kaller Blåbærstien eller Bamsemumskroken"
Igår beøkte vi galleriet hær i byen och tittade på deras kartutstællning med gamla kartor från upptæckten av Svalbard. Fascienerande må jag sæga.
Idag har vi varit på museet som ær mycket sevært med historia, flora, geologi och mera.
jag har børjat skissa på en længre berættelse av turen likt den jag skrev før två år sesdan med flera bilder och mer ingående beskrivning men den blir nog færdig først næsta vecka. Blir lite lættare att publicera bilder från min egen daor också. Men hær ær några fler från turen:

Totalt vitt


Kvællsmat i tæltet

Omkørd av ett hundspann på tempelfjorden

Nær det blev riktigt kallt ville inte stighudarna fæsta, frustrerande och svettigt

morgon på lomomosovfonna

Lite om turen

Ja, lite utförligare ska jag vara än gårdagens inlägg.
Internetmöjligheterna är lite begränsade, det är antingen
biblioteket med begränsad tid och tillgång eller som nu, med mail
från mobilen. Se om jag lyckas.

Som alltid på sådana här turer är det himmel och helvete. Jag
tycker att vi höll humöret bra sins emellan, inga konglikter med
skarp ammunition och arbetsfördelningen skötte sig själv ( tycker
jag, Chris har inte sagt ngt annat:))

Personligen så var de svåraste stunderna två dagliga rutiner: komma
ur sovsäcken och att pressa ner fötterna i stelfrusna pjäxor.

Jag önskar nog att jag vore i ngt bättre form och hade mer
erfarenhet, men det fick jag ju nu. Jag litade mycket till Chris
erfarenhet.

Vi hade tankar i början av turen om Perriertoppen och pyramiden med
mera men när vi kom ner från Newton ville jag helst tillbaka till
Longyearbyen. I efterhand går det se att vi nog haft svårt med tid
att hinna Perrier och när jag tittade ut över Pyramiden så kunde jag
inte motivera att släpa 60 kg pulka dit, två extra dagar och kylan
var då rätt extrem.

Min största drift att komma tillbaka till byen var att jag efter
toppen inte längre hade känsel i tårna, de blev kalla och det tog
timmar i dunsäcken innan någon värme kom, jag fortfarande inte
känna dem men jag kan röra på dem och är inte Fulare än vanligt.
Nåja, min gissning är att jag antingen har för höga fötter för
pjäxorna och därmed för låg cirkulation för att klara -30, eller
så beror det på att snödamaskerna stängde in fukt som sedan kylde
ner. Oavsett var det störande och jag ville inte göra onödiga
detours med tårna som insats. Känner mig mycket nöjd med
Newtontoppen.

Angående vikten vet jag inte mer än vad spegeln säger och det är
att jag blivit rätt deffad, tänker inte lägga bilder på det dock.
Vi hade med mycket mat och kvällens torrfoder förstärktes med 75
gram smör dagligen, mums!
Müsli med torrmjölk till frukost, två maffiga mackor till lunch samt
ca 2 hg torkad frukt/nötter/godis.

Ja, mer gick det inte att få i sig, det gick rätt snabbt att anpassa
kladseln till att inte svettas och då räckte det med ca 2 liter
vatten per dag inklisive det som var i maten.

Mycket gött med Chris frystorkade glass efter toppen dock.

Ska se om jag inte kan få in lite mer imorgon framför en riktig dator.

Nu ska jag till huset och äta fet mat och ta en öl eller två

Med vänliga hälsningar
Mikael Edland

Slappa i værmen

Yes! igår så kom vi fram till Longyearbyen, duschen, burgaren och ølen har hægrat ænda sedan toppen. Det har varit en varierande tur med uppfør och nerfør, kallt och klart, milt och snøigt. ett æventyr helt klart. Før nærvarande ligger væl de størsta expeditionsplanerna før framtiden mot att ta sig till Huset och æta samt att strøva runt lite och vila upp sig.

har inte riktigt bestæmt vad vi ska gøra den resterande tiden hær men vi kommer nog på något. Det har varit mycket tryggt att ha de extra dagarna i reserv.

Det tog trots allt 16 dagar med två vilodagar. Vi hade relativ tur med vædret denna gång.

Lite bilder från turen:

Lægret i det vita

Uppfør i snø med pulka

Uppfør Newtontoppen utan pulka

Poserar på toppen

Chris tittar ut øver pyramiden i solnedgång

Hær var det kallt men hæftiga færger

dag 16 - the end

jag vet inte riktigt hur morgonen har varit. Men jag vet att på eftermiddagen har det avnjutits vilthamburgare, kanske en öl, helt klart en varm dush. Kan tänka mig att det måste kännas rätt så skönt. 

Som ni förstår är pojkarna tillbaka i Longyearbyen, toppen är bestigen och ingen blev uppäten av ibjörnar. Jag anser att det måste räknas som en lyckad expedition. 

Nu ska jag inte skriva mer, utan överlåter resten, den riktiga svalbardberättelsen, åt dem som faktiskt deltog. 

Hejdå från mig. 

//exp svalbard through anna

dag 15 - nära, men inte riktig där

Vädret har inte blivit bättre så killarna har inte riktigt kommit så långt som planerat under dagen. Under nedfärden från glaciären så blåste det starka vindar, snön låg i tvåmeterhöga drivor och sikten var så gott som noll. Så istället för att glida i lugn takt för nedförsbacken har det varit väldigt tungt och kämpigt. Antar att man inte ska ta ut segern i förskott, även om man har nått toppen och nästan är hemma. 

De befinner sig iallafall i Adventsdalen ungefär 2 mil från Longyearbyen. Så om vädret är bättre imorgon (vilket väderprognosen faktiskt lovar) borde de komma fram. 

Dagens koordinater:

N78 11 327

E016 36 217

//exp svalbard through anna

dag 14 - dåligt väder

idag lyckades jag missa dagens telefontid. Hade glömt att ta med mig telefonen och var inte hemma mellan klockan nio och tio som är tiden då livstecken från Micke och Chris ska komma. 

Dock fick jag ett meddelande:

Meterhöga drivor av nysnö och kastvindar av stormstyrka gjorde nerfarten för glaciären svår. Vi har nu stannat för natten i Fredheim.

Så tyvärr har jag inget mer att dela med mig av. Jag misstänker att dagen har varit jobbig och tung. Samt att vädret verkar inte vara bra alls, trots att väderleksrapporten inte alls är särskilt negativ, däremot inte så tillförlitlig verkar det som. 

Om planen kvarstår ska de vara i civilisationen på fredag. 

//exp svalbard through anna

dag 13 - into the mist

det har varit en av de vita dagarna idag. Ingen himmel, ingen horisont, allt likadant. Vitt framför ögonen och vitt bakom ögonen. Det tröttar. 

Killarna har slagit läger på Murdochbreen och beroende på hur isen är kommer Tempelfjorden korsas imorgon. Det är inte lika kallt längre, inte som det har varit i vilket fall om helst. Men tillräckligt kallt för att det ska vara svårt att tina upp. Jag kan tänka mig att konstant vara kall, inte känna alla kroppsdelar, aldrig kunna slappna av för man är varm och tillfreds måste vara ytterst påfrestande. 

Men det är också varför vissa gör expeditioner medans andra nöjer sig med att läsa om dem. Eller skriva...

Dagen koordinater:

N78 28 227

E017 05 555

//exp. svalbard through anna